Lugnet före...
Ett visst lugn har infunnit sig.
Passen, samtliga med visum, ligger äntligen inlåsta på skolan igen. Min puls och mitt blodtryck har återgått till det normala efter det att hälften av passen varit på vift i Stockholmpostens lokaler. När jag skulle hämta ut dem i torsdags saknades hälften och det gick ett dygn innan resten hade lokaliserats och kommit tillrätta så de kunde hämtas ut.
I måndags hade vi föräldramöte men redan på eftermiddagen samlade vi eleverna och så fick de laga middag tillsammans. Indelade i program/lägenhetsgrupperna skapade de en fantastisk middag med indiska influenser. Eleverna fick lite förhandsinformation om det som skulle tas upp på föräldramötet och det verkade som om de flesta fick svar på alla frågor som hopat sig under de senaste veckorna. Det gällde också föräldrarna som verkade nöjda efter mötet vilket i och för sig kunde bero på de goda tårtorna som bagarna bjöd på.
Nu är det bara lite småsaker kvar att fixa. Nästan dagligen skypar jag med Ann-Sofie nere i Udaipur för att slipa de sista detaljerna. My, Ulrika och jag pratar också ofta med varandra för att ta olika beslut om boenden, inköp och transporter.
Eleverna jobbar på för att ligga i fas med skolarbetet, de vaccinerar sig och är förväntansfulla.
Nedräkningen har börjat, det känns lite som lugnet före stormen....nu är det bara.....17 dagar kvar!
I måndags hade vi föräldramöte men redan på eftermiddagen samlade vi eleverna och så fick de laga middag tillsammans. Indelade i program/lägenhetsgrupperna skapade de en fantastisk middag med indiska influenser. Eleverna fick lite förhandsinformation om det som skulle tas upp på föräldramötet och det verkade som om de flesta fick svar på alla frågor som hopat sig under de senaste veckorna. Det gällde också föräldrarna som verkade nöjda efter mötet vilket i och för sig kunde bero på de goda tårtorna som bagarna bjöd på.
Nu är det bara lite småsaker kvar att fixa. Nästan dagligen skypar jag med Ann-Sofie nere i Udaipur för att slipa de sista detaljerna. My, Ulrika och jag pratar också ofta med varandra för att ta olika beslut om boenden, inköp och transporter.
Eleverna jobbar på för att ligga i fas med skolarbetet, de vaccinerar sig och är förväntansfulla.
Nedräkningen har börjat, det känns lite som lugnet före stormen....nu är det bara.....17 dagar kvar!
